ELIN SÖDERHOLM!

Kategori: Gravid med mini

Förlåt

Ber om ursäkt för att inläggen blir utan bilder. Jag postar varje inlägg med bild, men det enda som händer är att dom blir som små tomma kvadrater. Så irriterande. Förhoppningsvis är det portalbyte på G så hoppas det blir bättre om ett tag! Följ mig gärna på instagram så länge om ni saknar bilder!

Snart ny vecka, igen.

Sista dagen i vecka 38, imorgon går vi in i vecka 39. Helt galet vad tiden gått fort. Jag har dock inte riktigt fattat hur nära det faktiskt är, och det är nog därför jag inte har den här extrema längtan till att graviditeten ska vara över. Klart jag längtar efter bebis men det känns fortfarande så långt fram i tiden, men det kam ju faktiskt hända när som helst egentligen. Vi är iallafall snart klara med alla förberedelser. Det som fattas är snacks och hygienprodukter till BB-väskan, sen är det nog bara att lägga i allt i väskan. Kommer säkert komma på saker allt eftersom och vi kommer säkert glömma massa "bra att ha"-saker.. Får nog skriva en lista att sätta på dörren med sådant vi måste packa i sista stund, haha. Graviditeten i sig tycker jag fortfarande är rätt lätt. PEPPAR PEPPAR. Jag har inte svullnat just något och känner mig hyfsat smidig. Kan ärligt säga att jag trodde det skulle kännas annorlunda att vara gravid i vecka (snart) 39, trodde det skulle vara tyngre rent fysiskt.

Vecka 38

Kroppen: När barnets huvud sjunkit ner i bäckenet brukar det bli mer plats upptill i magen och lättare att andas och äta igen. Allt fler känner förvärkar. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten.
Vissa ökar i vikt hela graviditeten och andra stannar av mot slutet.

Barnet: Från och med nu betraktas fostret som fullgånget, det vill säga färdigt att födas. I den här veckan väger fostret drygt 3 kilo och är omkring 49 centimeter långt. De allra flesta ligger med huvudet nedåt.
Förlossningen är påfrestande även för barnet, men barnet klarar detta väl och har till exempel lagrat extra näring som det kan använda. Underhudsfettet fungerar som energireserv den första tiden efter födseln.
De flesta barn i Sverige föds mellan vecka 37+0 och 41+6.

Egna tankar från föregående veckor: Veckorna går så fort och det är väl därför jag halkat efter med veckouppdateringarna. Det änder dock inte så mycket utan det enda är att jag blivit extra kollad för högt blodtryck. Det har blivit några extra besök hos barnmorskan och även ett besök på förlossningen där vi gjorde ett ultraljud, allt såg dock bra ut och allt verkade vara normal. 

Jag har inga speciella känningar så som förvärkar eller sammandragningar. Kanske att jag kan känna lite lite mensvärk på kvällarna ibland och idag när jag var ute och gick kändes det som om jag fick håll i magen, vet dock inte om det var sammandragningar eller något annat. Överlag är det lugna gatan, inte mycket tecken på att jag är fullgången, känner mig rätt smidig och pigg fortfarande. Det är tungt att vända på sig i sängen men annars känner jag mig inte speciellt tung och otymplig. Magen är liksom inte i vägen och den är inte ett hinder för att ta på sig skor och strumpor osv, trodde jag skulle känna mig SÅ osmidig i vecka 38, men nä. Skönt!

Det enda "problemet" jag har och som jag haft problem med länge, är ryggen. Det gör ont att sitta längre stunder och det är en brännande känsla som inte går över förrän jag lägger mig ner. Men annars känner jag mig rätt bra i kroppen, även om man kan behöva göra vissa saker i sin takt och vila lite oftare.

Det känns fortfarande som om det är långt kvar, ungefär som det kändes i vecka 10, 20 och 30. Allt känns så långt fram i framtiden trots att det kan hända när som helst. Otroligt skönt iallafall att bara gå hemma och vila om dagarna.

Tvätta bebiskläder

Hallå!

Idag har vi haft en riktigt chill-dag här hemma. Jag strosade runt i morgonrock till långt in på förmiddagen och C var iväg till gymmet en sväng. Inga måsten och det har varit så skönt, jag har inte vant mig vid att ha tomt schema ännu!

Dagens stora händelse var dock att jag började tvätta upp Minis kläder. Min pappa installerade ju tvättmaskinen igår så idag invigde vi den! Lycka, haha! Känns skönt att ha kommit igång med tvättning av bebissaker, det börjar ju bli dags att packa BB-väskan. 

Nu på kvällen har jag känt mig lite halvdålig. Mått småilla, kallsvettas och varit orkeslös typ. Hoppas det är bättre imorgon. Då ska jag även till barnmorskan igen, vet dock inte om det är blodtryck bara eller om vi ska göra något mer. Vi får se helt enkelt! Efteråt tänkte jag ta en liten sväng runt på stan och uträtta lite tror jag. Blir en härlig måndag!

Ett fjärde ultraljud

Jag har ju haft lite högt blodtryck och känt mig småkonstig, så efter torsdagens besök hos barnmorskan valde hon att skicka upp mig till förlossningen för en koll. Väl där fick jag SÅKLART vänta i en evighet och jag var nog kvar i flera timmar, men det blev både urinprov, ctg och ultraljud. Hela kittet med andra ord. Både urinprovet och ctg såg bra ut, och blodtrycket var helt okej ändå. Men jag fick ändå träffa en läkare som kände på magen och gjorde ett ultraljud.

På ultraljudet såg allt toppen ut och bebis verkade må hur bra som helst, inget att anmärka på. Det var en livlig bebis så det var svårt för läkaren att mäta flödet i navelsträngen osv, men tillslut fick han till det. Jag hade inte tänkt fråga om könet denna gång då det inte kändes relevant och det inte spelar någon roll, vi har ställt in oss på att det blir en överraskning trots att två ultraljud sagt att det ser ut att vara en flicka. Men när läkaren tystar och höjer på ögonbrynen blir jag fundersam över vad han ser och jag hinner inte fråga innan han säger "jag såg könet". Jag blev rätt chockad att han uttalade sig, men jag var såklart tvungen att fråga vad han såg. Han skruvade på sig och  menade på att han egentligen inte brukade vilja säga eftersom folk kan ställa in sig på ett kön och att det då kan bli tokigt (VARFÖR yttrade han sig ens då att han såg?), men tillslut sa han att han tror det är en pojke!

Även om jag och C inte litat på de tidigare ultraljuden blev jag såklart förvånad eftersom två ultraljud ändå "sagt" flicka. Ett i vecka 20 och ett i vecka 26,. Och nu i vecka 36 pojke. Alltså HUR spännande? 3 olika utlåtandet alltså, må dessa sista veckor gå fort nu, haha. Är glad att vi tagit så lätt på könsfrågan och haft inställningen "vi får väl se", finns ju dom som litar på enbart rutinultraljudet och bestämmer namn och allt utefter det. Vi har inte gjort så just av anledningen att vi vet faktiskt inte vem som bor där inne, och nu det kan alltså hända att 2 ultraljud i 2 olika veckor haft fel. Nu är det en jobbig väntan kvar, haha... Vem är du där inne egentligen? 

Nu inväntar vi min pappa och lillasyster, dom ska komma upp med vår tvättmaskin!

Min babyshower!

Alltså lördagen.. Vilken dag det blev! Planen var att åka iväg till Bollnäs för middag hos svärföräldrarna, men väl där blev jag totalt överraskad. Chrille öppnade ytterdörren och där inne står alla mina nära och kära och skriker "SURPRISE!". Dom hade fixat en babyshower åt mig! Jag blev så rörd och glad över att dom gjort detta för mig så tårarna bara rann, haha. Eftersom jag bor i en annan stad träffar jag inte släkt och vänner ifrån hemstaden så ofta, så bara tanken på att dom trots det står där och har planerat detta för mig gjorde att både hjärtat och ögonen svämmade över.

Dom hade bakat, köpt presenter och ställt till med världens kalas. Fina fina människor, vad har jag gjort för att förtjäna detta!? Jag är så himla tacksam och kommer leva på denna dag länge. Det låg så mycket tanke bakom denna eftermiddag och allt var verkligen anpassat för mig. Det var inte bara en samling människor där utan det var mina människor, haha. Jag blev så glad när jag steg in i hallen och såg att det var just dom som stod där.  Det kunde inte blivit mer perfekt!

Det tog en stund att återhämta sig från chocken och när vi satt oss till bords bjöds det på alltifrån pizzabullar till tårta. Som om inte det vore nog fanns det också ett helt bord med presenter! Jag/vi fick så himla mycket fint och jag tänkte försöka visa det när det finns tid. Vilken dag.. Bara det att få träffa alla igen gjorde mig glad, och att dom var där för min skull gjorde mig ännu gladare. Helt galet vad rätt dom prickade, med alltifrån upplägg till vilka som var där. SÅ SÅ SÅ tacksam att ni gjorde detta för mig. 

Jag hade inte anat någonting, visst att Chrille var ovanligt organiserad och hade styrt upp både middag och hade bråttom iväg från Hudik. Men jag tänkte bara att "jaha, vad skönt att han håller i trådarna då!", haha. Det var liksom bara att följa med, allt var ordnat redan! Men tanken på en babyshower fanns inte, speciellt inte när jag själv bor i en annan stad och dessutom har vänner utspridda över halva landet haha.. Men så fel jag hade! Fina människor <3

Plus och minus

+ Jag är snaaaart klar med skolan inför mammaledigheten. En uppgift kvar och en tenta, sen är jag förhoppningsvis klar! Dock är det inte så "bara", men jag börjar se ljuset!

+ Vi har börjat bocka av lite större saker till minis ankomst. Häromdagen köpte vi en tvättmaskin som min pappa ska installera åt oss, och igår klickade vi hem ett babyskydd till bilen. En annan lite mindre grej vi köpte idag var parfymfritt tvättmedel, så nu tänkte vi boka tvättstugan och tvätta upp de minsta storlekarna så vi kan börja med bb-väskan!

+ Jag fick ett sådant fint meddelande idag av en kompis. Hon berättade hur vacker och fin jag var i min gravidkropp, väldigt upplyftande efter folks kommentarer om hur stor jag är och hur mycket jag växt. Jag har efter alla kommentarer om min "stora" kropp enbart börjat se mig som stor och pluffsig. Även simpla kommentarer som "men nu har den *smeker på min mage* växt ännu mer!" gör tillslut att det enda man ser är hur mycket man växt, och inte hur fin man är.

...

- Jag har kommit in i en sådan dålig dygnsrytm. Jag somnar inte förrän ca 02 och vaknar då istället långt in på förmiddagen. Igår kväll provade jag att ta mina tabletter för sömnen i god tid och la mig i sängen runt 22.30 med en tidning istället för mobil/iPad, men icke... SÅ jobbigt. Men imorgon kommer Sara hit vid 9 och ska plugga, så förhoppningsvis kan jag komma ur denna rytm och somna i tid imorgonkväll. Om det helt enkelt inte är så att det är kroppen som spökar såhär i vecka 35...

- ... för jag har nämligen fått problem med att sova överlag. När jag väl somnar drömmer jag mycket och vaknar av både smärta i ryggen och att jag är kissnödig. I morse var det brutalt, jag blev överlycklig när C åkte till jobbet vid 07 för då kunde jag halvt sovande ta hans täcke och kuddar och bulla upp under mig. Det lindrade smärtan lite iallafall, haha.. 

- Jag börjar bli lite stressad över allt som ska göras. Fixa sista plugget, banken och nytt konto, CSN, föräldrapenning, studieuppehåll... Ja listan känns enorm. Men bara banken och plugget fixar sig så blir jag nog lugnare. Dom sakerna känns så stora och krångliga.

...

Här nedan ser ni förresten en (två) av mina födelsedagspresenter. En lysbox som ska stå i minis rum! Så glad över den, hade önskat mig en sådan. Tack mamma och pappa <3

Sedan skymtar även en vit overall som jag fick av min farmor. Den är såå söt, Chrille älskar den också. Mini kommer bli en liten björn i den där, öron på luvan och allt! Då var ännu en sak på listan avbockad! Nu längtar vi till februari (om det inte blir en mars-bebis...).

Jag och Chrille köpte även en mössa till mini förra veckan. En liten med öron på. Hon kommer vara så söt i den grå stickade overallen, vita nalle-tossor och nalle-mössan på väg hem från BB. Mössan köpte vi på H&M.

Vecka 35

Kroppen: Livmodern har vuxit sig så hög att den når upp under revbensbågen. En del gravida kan få ont över revbenen, det kan hjälpa att sträcka på sig. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp, vilket kan ge ryggsmärtor. Barnet trycker på överallt och det kan vara svårt att andas, sitta, stå och sova. Nu står magen som högst, för att snart sjunka ner lite. Då kan det bli lättare att andas.

Bebisen: Fostret väger runt 2,4 kilo och är cirka 47 centimeter långt. Oftast har det lagt sig med huvudet nedåt. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare, mindre genomskinlig och slätare. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta och huden är täckt av en stor mängd skyddande fosterfett. Skulle barnet födas nu kan det vara så insmort att huden är alldeles vit av fettet.

Egna tankar från föregående vecka: Känner mest bara blä för allt fortfarande, blä för att det kan vara uppemot 8 veckor kvar, blä för att vara gravid och blä för min egen kropp. Jag tänker erkänna, jag njuter fasiken inte av att vara gravid. Det känns som jag går upp 10 kilo för varje dag som går och att bristningarna blir fler och fler för varje timme jag är gravid. Det går knappt att andas när man ska sova och det är omöjligt att hitta en skön position att sova i. Dessutom har jag växt ur 98% av min garderob, både gravidgarderob och underklädesgarderob. Jag tar mig knappt ur sängen när jag väl lagt mig ner och ryggen gör ont. Det fanns en tid då jag trivdes hyfsat med att vara gravid, men den är då över nu. Usch. Det värsta är ändå att min redan icke-älskade kropp kommer vara förstörd för all framtid. Jag som hade grova komplex redan innan graviditeten kommer väl aldrig mer kunna visa mig i badkläder eller underkläder. 

 

infon är hämtad från 1177.se

 

Vecka 34

Kroppen: Livmodern tränar inför förlossningen vilket kan kännas i form av förvärkar, en del svagare och andra kraftigare. 

Bebisen: Fostret väger kring 2.3 kilo och är runt 46 centimeter långt. De flesta barn som föds efter vecka 34 klarar sin andning bra och behöver inte ligga i kuvös. Men de är fortfarande ömtåliga och behöver oftast hjälp med att hålla värmen och få i sig näring. Många barn ligger med huvudet neråt nu, de lyssnar på hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud.

Egna tankar från föregående veckor: Kan denna graviditet vara över snart. 30 veckor av kroppsförändringar, kommentarer och tankar är tillräckligt. Jag vill bara vara mig själv och inte behöva vara ett vandrande samtalsämne. Jag är trött på att varje dag se mig i spegeln och veta att jag aldrig kommer se ut som förr igen, trött på att behöva acceptera att kroppen växer och inte kunna göra nått åt det. Trött på att behöva ställa mig på den där jävla vågen varannan jävla vecka för att bli påmind om hur mycket vikt jag gått upp. Igår hos barnmorskan sa hon "ja, vi drar ju av lite av det där eftersom du har skor och kläder på". Ja men vad snällt. Får jag en kommentar till om min vikt eller kropp ansvarar jag inte för vad som kommer ut min mun, mina egna tankar om min kropp gör tillräckligt mycket skada redan. 

Dessutom har jag typ en miljon saker att fixa. Och jag har inte koll på ens hälften av dom. Önskar jag bara kunde lägga mig under täcket och låta någon annan fixa allt. 

 

Vagnmobil

Äntligen är den klar, vagnmobilen! Det tog ett tag innan jag hittade rätt garn och mönster, men nu hänger den där! Det var mycket lättare än jag trodde, och jag tror faktiskt jag ska beställa lite tillbehör så jag kan virka napphållare osv också. Det är ju så kul! Dessutom har jag ett helt garn i ljusgrått som jag inte vet vad jag ska göra med, kanske får bli en till mobil haha.

Vecka 29

Kroppen: Fostret fortsätter att växa och de inre organen får det trängre. Fostrets sparkar kan ses utanpå magen, det är vanligt att gravida känner mycket sprakar. Vissa känner mer och vissa känner mindre. 
Från livmodern och ner mod ljumsken går det så kallade livmoderbanden. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan det göra ont och stråla ut mot ljumsken. Det brukar kallas ligamentsmärtor.
Det är vanligt med förvärkar, förvärkar är sammandragningar som gör ont. Ett bra sätt att slappna av och dämpa dem är att lägga sig och vila.

Bebisen: Fostret väger kring 1,2 kilogram och är ca 40 centimeter långt. Nu börjar det verkligen likna en liten bebis. Det är tillräckligt stort för att kunna sparka på revbenen och även slå mot urinblåsan på dig som är gravid. En del kan sparka så hårt att det ömmar på en viss punkt.

Egna tankar från föregående vecka: Jag känner mig som världens bittraste och surigaste människa. Är rädd att folk ska undvika mig och inte våga prata eller umgås med mig, haha. I veckan publicerade jag ett inlägg där jag fick nog på alla kommentarer jag ständigt får. Det är både tråkigt och tröttsamt att hela tiden få höra hur stor andra människor tycker jag är och hur DOM tycker att jag ser ut. Jag kämpar med att älska min kropp och tycka jag ser "normal" ut, men det är inte lätt när man hela tiden jobbar i motvind. Nästa gång någon kommenterar min kropp på ett korkat sätt finns det två alternativ, antingen börjar jag grina eller delar jag ut en utskällning. Jag vet faktiskt inte vilket alternativ det kommer bli, båda känns väldigt nära. 

Annars känner jag lillan mer och mer nu, även om sparkarna inte är lika tydliga som föregående veckor utan med rörelser som händer hela tiden nästan. Jag känner på flera ställen samtidigt och ibland gungar hela magen. Någon som är jobbigt är dock ryggvärken som blir värre och värre, det ska bli skönt när praktiken är över och jag inte har så långa dagar. Även om jag kan sitta ner på jobbet så skulle jag nog behöva lägga mig ner en stund varje dag. Men snart så, bara 9 dagar kvar nu tror jag, sen är det plugg som gäller igen.

Jag funderar också mer och mer på hur jag ska göra med studierna. Just nu är jag så trött att jag skulle vilja göra ett uppehåll när bebelino är här, bara för att kunna ta det lugnt och inte ha några måsten. Bara ha en liten bebbe att tänka på. Det som gör att jag vill fortsätta är min fina klass och min studiegrupp. Jag har funnit en väldigt fin vän och det vore otroligt trist att inte få fortsätta vägen mot förskollärare med henne. SÅ svårt... 

 

Avslutningsvis vill jag bara skicka lite kramar till alla i min närhet, jag är SÅ tacksam över alla fina människor vi har omkring oss. Alltifrån familj, farföräldrar, morföräldrar, fastrar, kusiner, vänner.. ja alla. Jag är så glad över att ni finns och kommer göra allt för att vår dotter ska få ha er i sitt liv också. 

 

Angående förra inlägget

Jag vet inte hur jag ska fortsätta efter förra inlägget mer än att säga tack för all respons här på bloggen, på facebook och på privata meddelanden. Det är läskigt många som läst inlägget och jag vet egentligen inte hur det kommer sig, en länk på facebook är vad jag lagt ut. Det känns iallafall skönt att få säga ifrån en gång för alla, och visa att alla tycker inte att en graviditet bara är fantastiskt. Det finns människor som inte njuter av uppmärksamheten utan tycker det är rätt jobbigt med alla blickar och kommentarer. Dock kan jag vara ärlig med att säga att jag hade ingen aning om det innan jag blev gravid, jag trodde jag skulle sväva på moln och sa flera gånger till C "tänk den dagen, vad lycklig man kommer vara!". Och visst är jag lycklig, men det är sååå mycket mer känslor än jag kunde föreställa mig. 

Det som gör det hela så "jobbigt" är väl egentligen alla klantiga människor som dagligen får bägaren att rinna över. Min bägare är liksom ständigt full av människors utlåtanden så en enda kommentar får mig att kräkas. Jag vet inte hur jag kommer reagera nästa gång någon talar om hur otroligt stor jag är. Antagligen kommer jag inte bara stå och småskratta lite obekvämt iallafall. 

Hursomhelst, vi har gått in i en ny vecka och jag tänkte slänga upp den uppdateringen imorgon. Så kika in då! GALET vad tiden rinner iväg, snart är det bara 2 månader kvar!?

Det sparkas iallafall livligt där inne nu. Dock tror jag att hon ändrat dygnsrytm lite, för det är inte lika livligt på kvällarna längre. Numera kan jag också känna rörelser på många ställen samtidigt, fortfarande lika overkligt att det är en bebis som jag känner.

Sluta kommentera mig

Alltså jag är så urbota less på alla kvinnor som DAGLIGEN kommenterar mig och min kropp. För ja, det är i stort sett bara kvinnor! På ren svenska undrar jag vad ert jävla problem är!? Ursäkta om jag låter otrevlig men ni är inte så jäkla trevliga ni heller, men ändå står jag alltid där och besvarar era kommentarer med ett fejkat leende. Jag har varit gravid i 28 veckor, och det har varit dom tuffaste veckorna i mitt liv. Jag har sedan dag 1 kämpat för att acceptera hur min kropp förändras, hur siffrorna på vågen ökar och hur kläderna sitter sämre och sämre. Jag har växt ur gravidplagg efter gravidplagg och mina gamla pyjamasbyxor får jag inte ens över knäna längre. Min underklädesgarderob har blivit en låda fyllt av ångest, bh:arna får jag inte runt kroppen och trosorna skär in på alla tänkbara ställen. Samtidigt försöker jag tänka att hudutslagen i ansiktet knappt syns och om jag har glasögonen på mig döljer jag iallafall en del utav det.
Utöver detta försöker jag hitta mig själv som gravid och blivande mamma. Plötsligt ska jag få en helt ny roll här i livet, jag är inte bara dotter, flickvän eller barnbarn längre. Jag försöker handskas med alla känslor och hormoner som är i omlopp och jag kämpar med att hantera uppmärksamheten som min mage drar till sig. Jag slår bort ångesten och de jobbiga tankarna genom att intala mig själv att jag är fin och bör njuta av nuet. Alla kan inte bli gravida men jag fick möjligheten att uppleva det, vad gör väl bristningar och viktuppgång egentligen?
MEN, så kommer alla ni klumpiga, irriterande, dumma och KORKADE människor som tar er friheten att kommentera någon annans kropp på det mest osmakliga sättet jag varit med om. Ni känner, klämmer och pekar. Döper om mig till "tjockis" och berättar hur "otroligt kraftig" jag blivit, att min mage är väldigt stor och att det ser ut som om jag är i 9:onde månaden. Är jag säker på att det bara är ett barn där inne? Det ser ju ut som om jag ska föda närsomhelst trots att jag har så lång tid kvar! Och hur mycket har jag gått upp i vikt
Sen NÄR är det okej att kommentera en annan människas kropp? Sen NÄR frågar man någon hur mycket någon har gått upp i vikt och sen NÄR hälsar man på någon med frasen "tjenare tjockis!!" Hur kommer det sig att det är okej att gå fram till en främmande människa som sitter finklädd på fotbollsgala för att tala om hur otroligt kraftig hen blivit? Jag hade liksom du speglat mig innan den där galan och tänkt att dom där extra-kilona är det nog bara jag som tänker på. Jag peppade mig själv och tänkte att jag är fin. Precis som du säkert gjorde. Men ändå kände du behovet att komma fram till mig för att tala om hur stor jag blivit. Varje gång du gick förbi mig utbrast du "tjenare tjockis!!".
Egentligen spelar det ingen roll om jag sitter på gala eller inte, för jag blev lika ledsen när kollegan på jobbet påpekade att jag var otroligt stor för att ha så många veckor kvar. Hon menade att det väl iallafall måste vara  I BÖRJAN av februari jag skulle ha?! Eller väntar jag kanske tvillingar?? Dagen innan frågade en annan kollega om jag var i 8:onde eller 9:onde månaden, "nä, jag är i 6:e..". Jag vill bara skrika åt er allihopa, men istället står jag där och småskrattar lite osäkert.Och till alla er som klämmer och känner utan att fråga, till er kan jag tala om att jag kämpar med att låta min egen MAMMA känna på min mage. Min mamma kände på min mage första gången nu i vecka 28, vilken vecka tog du dig friheten att känna på min mage? Jag har problem med att prata om vikten med min barnmorska, vad har du som frågar för relation till mig?
Jag struntar faktiskt blanka f*n i om du som läser detta tar illa upp, för jag tar illa upp av dina kommentarer. Jag behöver inte höra hur stor, tjock eller kraftig jag blivit, för det har jag full koll på själv. Min graviditet gör det inte okej att kommentera min kropp och bara för att jag är gravid har jag ingen lust att tala om för dig hur mycket jag gått upp i vikt. Låt mig bara få vara, snälla!

Vecka 28

Kroppen: Livmodern är ofta så stor att den påverkar kroppens rörelser. Det går bra att vara aktiv, kroppen säger ifrån om det blir för mycket. Vissa får sammandragningar vilket innebär att livmoderns drar sig samman och blir hård. Oftast är dessa sammandragningar ofarliga och påverkar inte den fortsatta graviditeten. Precis som i början av graviditeten är det vanligt att känslorna svänger och humöret kan påverkas.

Bebisen: Fostret väger kring 1 kg och är ca 39 centimeter långt. Det har stora chanser till överlevnad som det skulle födas. Fostret kan väna sig ett tag till, de flesta brukar sedan lägga sig tillrätta med huvudet nedåt i födelsekanalen men en del lägger sig istället på sidan eller men stjärten nedåt. 

Egna tankar från föregående veckor: Nu har jag tydligen gått in i sista trimestern enligt 1177, tiden går så fort. Jag har mycket tankar och funderingar kring alltifrån skolan till bilköp. Därav har bloggen halkat efter. Så mycket tankar och känslor i omlopp. Dessutom känner jag mig så obekväm i mig själv, inte fysiskt utan mer psykiskt. Längtar till jag kan vistas i ett rum utan att min mage hamnar i fokus. Trivs inte riktigt med uppmärksamheten vilket är synd.. Önskar jag kunde dela med mig av de som sker mer till familj och vänner. Men jag drar mig gärna undan. Ryggen fortsätter att göra ont, känns som svanken ska gå av när jag sitter ner...

 

En kväll på förlossningen

I söndagskväll tyckte jag att det var lite väl lugnt i magen, vi som annars brukar känna tydliga buffar på kvällarna kände ingenting. Jag lyste med ficklampa och knuffade men det hände liksom inget. Dock tänkte jag inte mer på det utan jag somnade och måndagen spenderade jag på stan med mamma. Att det var lugnt i magen hela måndagen tänkte jag inte så mycket på, utan tänkte att det kommer väl igång mot kvällen eller när jag sätter mig i soffan. Det brukar det ju alltid göra. Men icke. När kvällen kom sa jag till C att jag tyckte att fosterrörelserna minskat, och efter en stund valde jag att ringa förlossningen för att vara på den säkra sidan. Man har ju hört skräckhistorier och det sägs ju att man ska ta minskade fosterrörelser på allvar. Barnmorskan sa att vi var välkomna in på en koll så efter lite tvekande från min sida åkte vi in ändå..

Väl där fick jag lämna urinprov (vet ej varför?) och ligga med ctg(heter det så?) i 20 minuter. Lillans hjärtslag och allt såg bra ut men dom ville ändå att en läkare skulle göra ett ultraljud eftersom jag inte känt just något på ett dygn. Läkaren som gjorde ultraljudet var supergulllig och gick igenom hela bebben. Lillan rörde sig hela tiden och tillslut gav hon också några ordentliga buffar som både jag och läkaren kände. Läkaren verkade uppskatta att få göra ett ultraljud eller så älskade han bara sitt jobb väldigt mycket, haha. Han var otroligt engagerad och man fick verkligen känslan av att han tyckte det var mysigt med en liten bebis där inne, man tänker ju att det är som vilken arbetsuppgift som helst för honom, men till och med C kommenterade hans engagemang efteråt. Otroligt tacksam för det varma bemötandet! Ultraljudet visade iallafall inget annat än en frisk liten bebis som verkade må prima, allt var perfekt. Vi fick dessutom ännu ett utlåtande om könet, och det var samma som förra gången. Nämligen en liten flicka. Om det stämmer får vi se i vinter!

Jag kände mig lite dum efteråt eftersom allt var perfekt och hon sparkade jättemycket inne på förlossningen, men skönt att slippa grubbla på det längre iallafall. Nu längtar vi tills vi åker dit igen, förhoppningsvis har vi en bebis med oss hem då! Men det får vänta till februari.. <3

Vecka 26

Kroppen: Nu har du gått igenom nästan två tredjedelar av graviditeten. Magen blir stor men än har den mycket kvar att växa. Du har sannolikt ont i ländryggen som en följd av din växande livmoder och försvagade ligament. När livmodern växer sträcks dina magmuskler och blir svagare, samtidigt kan det uppstå ett tryck på dina nerver. Utöver detta kommer din viktökning i sig gör att musklerna får arbeta hårdare än tidigare. Undvik tunga lyft för att inte utsätta ryggen mer än nödvändigt. (babyhjalp.se)

Bebisen: Barnet är cirka 35 centimeter långt och väger ungefär 800-900 gram. Det utvecklar sina lungor och tränar på att andas genom att dra in och ut fostervatten i lungorna. (1177)
Barnet bli med veckorna större, men fortfarande finns det gott om utrymme att utföra gymnastiska övningar inne i magen. Hörseln förbättras och barnet blir känsligare för ljud. Nu kan barnet höra både din och din partners röst.
Ögonen har fram tills nu varit stängda men börjar runt vecka 26 att öppnad. Under den stängda perioden har näthinnan utvecklas, detta betyder att barnet nu kan se vad som händer, även om sikten är begränsad. Ett tips om du vill känna sparkar kan nu vara att sätta en ficklampa mot magen, bli inte förvånad om barnet svarar genom att sparka.

Egna tankar från föregående vecka(or): Förra veckan blev det ingen uppdatering på bloggen, vecka 25 uteblev alltså här inne. Dock skiljer den sig inte mot denna vecka utan dom har varit rätt lika. Jag får ondare och ondare i ländryggen och det är svårt att sitta ner under längre perioder, det krävs inte så mycket för att den ska börja göra ont. Att sitta i soffan är nästan omöjligt vissa kvällar och längre bilresor får det att kännas som 1000 knivar i ryggen. Antar att det inte lär bli bättre heller.. Finns typ inget som hjälper förutom att lägga sig raklång på sängen en stund.

Sparkarna blir tydligare och tydligare samt fler och fler. Det är mer regel än undantag nu att C känner utanpå magen, oftast på kvällarna då hon rör på sig ordentligt. Vissa kvällar är dock väldigt lugna utan speciellt mycket sparkar.
Annars känner jag mig lite nere för tillfället. Allt som ska göras känns som stora projekt och jag skulle behöva fixa både vinterkläder till praktiken, ny bil, böcker till nästa kurs, schema inför praktiken.. Listan känns oändlig. Ska försöka rycka upp mig nu och skriva en lista på allt så jag ser svart på vitt vad som ska göras. 

 

Barnmorskebesök

Idag var jag och C till barnmorskan för första gången sedan inskrivningssamtalet i vecka 11-12. Jag fick ta lite prover, väga mig också mätte vi magen och lyssnade på hjärtljuden. Utöver det så pratade vi lite om föräldrakurser och annan info.

Allt såg bra ut och det fanns inget att anmärka på hos varken mig eller bebben. När vi skulle lyssna på hjärtljuden fick barnmorskan leta en liten stund och det var mycket ljud från bebisens rörelser, hon/han var väldigt aktiv med andra ord haha. Jag kände till och med några buffar när vi höll på att leta hjärtat, "protester" kallade barnmorskan det, haha..

Det jag fasade för var vägningen, och helst av allt skulle jag bara vilja slippa hela den biten. Såhär mycket har jag aldrig vägt i hela mitt liv, och även om jag är gravid tycker jag att jag gått upp SÅ mycket redan. Såhär mycket hör man ju att folk går upp under HELA graviditeten, och jag har bara kommit strax över halvvägs.. Men C viftade bort det och menade på att det var väl inget konstigt och det är ju värt det, och det har han ju rätt i egentligen.

Nästa bm-besök blir i slutet av november, då kommer vi vara i vecka 28. Tänk att det då bara är lite mer än 10 veckor kvar! Tiden går så himla fort, hoppas det fortsätter i detta tempo!

Vecka 24

Kroppen: Under hela graviditeten drar livmodermuskeln då och då ihop sig i sammandragningar, på så sätt tränas muskeln så den kan ge starka och effektiva värkar när det är dags för förlossning. Sammandragningarna är ofarliga. Omföderskor känner oftast av dem tidigare och starkare än de som väntar sitt första barn.
Krämpor som halsbränna, ont i benen och ryggont på grunt av foglossning är vanliga. Livmodern trycker på urinblåsan och gör att många behöver kissa ofta. En del drömmer livliga drömmar.
Vissa gravida samlar på sig vatten och får svullna ben framemot eftermiddagen och kvällen, att lägga upp benen på en stol eller använda stödstrumpor kan hjälpa.

Bebisen: Fostret väger nu cirka 600 gram och är ungefär 30 centimeter långt. Huden, som tidigare varit genomskinlig, börjar bli tjockare och täcks av fosterfett. Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning av sugreflexen.
De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först nu kan fostret börja andas luft, om det skulle födas så tidigt. Hörseln är väl utvecklad, fostret känner igen röster och kan höra hjärtslag. Det börjar bli lite trångt där inne i livmodern.

Egna tankar från föregående vecka: Rörelserna bli tydligare och tydligare, snart kan nog kanske C känna utanpå magen också. Hoppas! En annan sak jag märkt av är mitt behov att kissa, haha. Det går bra när jag sitter ner, men när jag sedan reser mig upp bli jag AKUT kissnödig. Jag som annars brukar kunna hålla mig i timmar (inte bra, jag vet). Jag får ont i svanken av att sitta i soffan och sitter helst på golvet, börjar känna mig allt osmidigare och det är tyngre att resa mig ur till exempelvis soffan.
Trivs inte till fullo i min kropp utan har ganska svårt att känna mig som mig själv, att vara gravid är helt annorlunda mot för vad jag hade tänkt mig.
Idag (v. 23+1) var vi också till barnmorskan för första gången sedan inskrivningen. Tänkte ta mer om det i ett eget inlägg :)

(Fakta är ifrån 1177.se)

 

 

Apotek hjärtats babybox

Häromdagen var jag och hämtade ut "Lilla Hjärtat", startboxen från apotek hjärtat. Du beställer den via apotekets hemsida och är du/blir du klubbmedlem får du den gratis! :)

Den innehöll faktiskt en del bra grejer och även lite prov-förpackningar på olika krämer till bebis.

Detta låg i boxen:
1 Paket BABY våtservetter. Oparfymerade och extra skonsamma.
1 Paket BABY bomullspinnar.
En pysventil. (Kan inte låta bli att skratta åt namnet, haha..)
Salvan Bepanthen.
1 Paket tröstisar. (Gosedjursplåster).
1 Paket plåster.
En pytteliten napp.
Vagnhänge.
Prover på produkter från "Sophie la girafe".
Prover på bröstvårtskräm och kompresser.
Ett häfte med olika erbjudanden på apotek hjärtat.
En liten bok om allt ifrån röda babyrumpor till skrikande bebisar.

Det lilla hjärtat får hänga på vagnen så länge, jag håller på att virka en egen mobil som ska få hänga där sen.

Vecka 15-23 i bilder

Tänkte att det kan vara kul och kika lite om det hänt något på dessa 8 veckor, jag själv tycker ju inte det haha. Tyvärr har jag tydligen inga bilder från vecka 20 då det blev lite tokigt med datumen i och med att vi fick nytt bf-datum på rul. Vecka 20 bilderna är numera vecka 19 osv, men det får vara så!

v. 15-17

v. 18-21

v. 22-23

Ingen mega-förändring, men lite har det nog hänt ändå. Ser framemot att jämföra första bilderna med dom sista!