ELIN SÖDERHOLM!

Angående förra inlägget

Jag vet inte hur jag ska fortsätta efter förra inlägget mer än att säga tack för all respons här på bloggen, på facebook och på privata meddelanden. Det är läskigt många som läst inlägget och jag vet egentligen inte hur det kommer sig, en länk på facebook är vad jag lagt ut. Det känns iallafall skönt att få säga ifrån en gång för alla, och visa att alla tycker inte att en graviditet bara är fantastiskt. Det finns människor som inte njuter av uppmärksamheten utan tycker det är rätt jobbigt med alla blickar och kommentarer. Dock kan jag vara ärlig med att säga att jag hade ingen aning om det innan jag blev gravid, jag trodde jag skulle sväva på moln och sa flera gånger till C "tänk den dagen, vad lycklig man kommer vara!". Och visst är jag lycklig, men det är sååå mycket mer känslor än jag kunde föreställa mig. 

Det som gör det hela så "jobbigt" är väl egentligen alla klantiga människor som dagligen får bägaren att rinna över. Min bägare är liksom ständigt full av människors utlåtanden så en enda kommentar får mig att kräkas. Jag vet inte hur jag kommer reagera nästa gång någon talar om hur otroligt stor jag är. Antagligen kommer jag inte bara stå och småskratta lite obekvämt iallafall. 

Hursomhelst, vi har gått in i en ny vecka och jag tänkte slänga upp den uppdateringen imorgon. Så kika in då! GALET vad tiden rinner iväg, snart är det bara 2 månader kvar!?

Det sparkas iallafall livligt där inne nu. Dock tror jag att hon ändrat dygnsrytm lite, för det är inte lika livligt på kvällarna längre. Numera kan jag också känna rörelser på många ställen samtidigt, fortfarande lika overkligt att det är en bebis som jag känner.

Sluta kommentera mig

Alltså jag är så urbota less på alla kvinnor som DAGLIGEN kommenterar mig och min kropp. För ja, det är i stort sett bara kvinnor! På ren svenska undrar jag vad ert jävla problem är!? Ursäkta om jag låter otrevlig men ni är inte så jäkla trevliga ni heller, men ändå står jag alltid där och besvarar era kommentarer med ett fejkat leende. Jag har varit gravid i 28 veckor, och det har varit dom tuffaste veckorna i mitt liv. Jag har sedan dag 1 kämpat för att acceptera hur min kropp förändras, hur siffrorna på vågen ökar och hur kläderna sitter sämre och sämre. Jag har växt ur gravidplagg efter gravidplagg och mina gamla pyjamasbyxor får jag inte ens över knäna längre. Min underklädesgarderob har blivit en låda fyllt av ångest, bh:arna får jag inte runt kroppen och trosorna skär in på alla tänkbara ställen. Samtidigt försöker jag tänka att hudutslagen i ansiktet knappt syns och om jag har glasögonen på mig döljer jag iallafall en del utav det.
Utöver detta försöker jag hitta mig själv som gravid och blivande mamma. Plötsligt ska jag få en helt ny roll här i livet, jag är inte bara dotter, flickvän eller barnbarn längre. Jag försöker handskas med alla känslor och hormoner som är i omlopp och jag kämpar med att hantera uppmärksamheten som min mage drar till sig. Jag slår bort ångesten och de jobbiga tankarna genom att intala mig själv att jag är fin och bör njuta av nuet. Alla kan inte bli gravida men jag fick möjligheten att uppleva det, vad gör väl bristningar och viktuppgång egentligen?
MEN, så kommer alla ni klumpiga, irriterande, dumma och KORKADE människor som tar er friheten att kommentera någon annans kropp på det mest osmakliga sättet jag varit med om. Ni känner, klämmer och pekar. Döper om mig till "tjockis" och berättar hur "otroligt kraftig" jag blivit, att min mage är väldigt stor och att det ser ut som om jag är i 9:onde månaden. Är jag säker på att det bara är ett barn där inne? Det ser ju ut som om jag ska föda närsomhelst trots att jag har så lång tid kvar! Och hur mycket har jag gått upp i vikt
Sen NÄR är det okej att kommentera en annan människas kropp? Sen NÄR frågar man någon hur mycket någon har gått upp i vikt och sen NÄR hälsar man på någon med frasen "tjenare tjockis!!" Hur kommer det sig att det är okej att gå fram till en främmande människa som sitter finklädd på fotbollsgala för att tala om hur otroligt kraftig hen blivit? Jag hade liksom du speglat mig innan den där galan och tänkt att dom där extra-kilona är det nog bara jag som tänker på. Jag peppade mig själv och tänkte att jag är fin. Precis som du säkert gjorde. Men ändå kände du behovet att komma fram till mig för att tala om hur stor jag blivit. Varje gång du gick förbi mig utbrast du "tjenare tjockis!!".
Egentligen spelar det ingen roll om jag sitter på gala eller inte, för jag blev lika ledsen när kollegan på jobbet påpekade att jag var otroligt stor för att ha så många veckor kvar. Hon menade att det väl iallafall måste vara  I BÖRJAN av februari jag skulle ha?! Eller väntar jag kanske tvillingar?? Dagen innan frågade en annan kollega om jag var i 8:onde eller 9:onde månaden, "nä, jag är i 6:e..". Jag vill bara skrika åt er allihopa, men istället står jag där och småskrattar lite osäkert.Och till alla er som klämmer och känner utan att fråga, till er kan jag tala om att jag kämpar med att låta min egen MAMMA känna på min mage. Min mamma kände på min mage första gången nu i vecka 28, vilken vecka tog du dig friheten att känna på min mage? Jag har problem med att prata om vikten med min barnmorska, vad har du som frågar för relation till mig?
Jag struntar faktiskt blanka f*n i om du som läser detta tar illa upp, för jag tar illa upp av dina kommentarer. Jag behöver inte höra hur stor, tjock eller kraftig jag blivit, för det har jag full koll på själv. Min graviditet gör det inte okej att kommentera min kropp och bara för att jag är gravid har jag ingen lust att tala om för dig hur mycket jag gått upp i vikt. Låt mig bara få vara, snälla!

Vecka 28

Kroppen: Livmodern är ofta så stor att den påverkar kroppens rörelser. Det går bra att vara aktiv, kroppen säger ifrån om det blir för mycket. Vissa får sammandragningar vilket innebär att livmoderns drar sig samman och blir hård. Oftast är dessa sammandragningar ofarliga och påverkar inte den fortsatta graviditeten. Precis som i början av graviditeten är det vanligt att känslorna svänger och humöret kan påverkas.

Bebisen: Fostret väger kring 1 kg och är ca 39 centimeter långt. Det har stora chanser till överlevnad som det skulle födas. Fostret kan väna sig ett tag till, de flesta brukar sedan lägga sig tillrätta med huvudet nedåt i födelsekanalen men en del lägger sig istället på sidan eller men stjärten nedåt. 

Egna tankar från föregående veckor: Nu har jag tydligen gått in i sista trimestern enligt 1177, tiden går så fort. Jag har mycket tankar och funderingar kring alltifrån skolan till bilköp. Därav har bloggen halkat efter. Så mycket tankar och känslor i omlopp. Dessutom känner jag mig så obekväm i mig själv, inte fysiskt utan mer psykiskt. Längtar till jag kan vistas i ett rum utan att min mage hamnar i fokus. Trivs inte riktigt med uppmärksamheten vilket är synd.. Önskar jag kunde dela med mig av de som sker mer till familj och vänner. Men jag drar mig gärna undan. Ryggen fortsätter att göra ont, känns som svanken ska gå av när jag sitter ner...

 

Gravid-lunch

Hej på er!

Idag har jag haft en väldigt härlig dag faktiskt. Jag vaknade strax innan 9 av mig själv, och satte mig då i soffan med lite frukost framför nyhetsmorgon och you tube. När klockan närmade sig 12 gjorde jag mig iordning och tog bussen ner på stan för att träffa Hanna. Vi lunchade, kikade på lite bebiskläder och fikade, det enda som följde med hem var dock en ny foundation. Typ världens tråkigaste inköp, haha.. Dock smsade C och sa att våra skor kommit på posten, så lite trevlig shopping blev det ju trots allt!

Vid 15 mötte jag upp C på bussen och åkte hemåt igen, lite tröttare och lite ondare rygg. Ikväll har vi städat och plockat ner saker i källaren, även tvätten blev vikt. Skrev dessutom en presentation om mig själv till vfu:n på måndag, nu fattas bara lite läsning som jag borde tagit tag i. Men jag får väl läsa lite i helgen eller nått, det löser sig!

Hoppas ni haft en fin dag, KRAM.

100 dagar kvar

Idag är det 100 dagars, imorgon 2-siffrigt! Galet vad tiden rinner iväg, hoppas resterande tid går lika fort.

Jag och C möttes upp på pizzerian ikväll när jag kom hem från skolan. Kände att det passade bra när allt hemma var djupfryst och vi ändå hade nått att fira.. ;) Resten av kvällen spenderas antagligen i soffan, sååå skönt att C slutat jobba natt/kväll och att det är träningsuppehåll. Njuter!

En kväll på förlossningen

I söndagskväll tyckte jag att det var lite väl lugnt i magen, vi som annars brukar känna tydliga buffar på kvällarna kände ingenting. Jag lyste med ficklampa och knuffade men det hände liksom inget. Dock tänkte jag inte mer på det utan jag somnade och måndagen spenderade jag på stan med mamma. Att det var lugnt i magen hela måndagen tänkte jag inte så mycket på, utan tänkte att det kommer väl igång mot kvällen eller när jag sätter mig i soffan. Det brukar det ju alltid göra. Men icke. När kvällen kom sa jag till C att jag tyckte att fosterrörelserna minskat, och efter en stund valde jag att ringa förlossningen för att vara på den säkra sidan. Man har ju hört skräckhistorier och det sägs ju att man ska ta minskade fosterrörelser på allvar. Barnmorskan sa att vi var välkomna in på en koll så efter lite tvekande från min sida åkte vi in ändå..

Väl där fick jag lämna urinprov (vet ej varför?) och ligga med ctg(heter det så?) i 20 minuter. Lillans hjärtslag och allt såg bra ut men dom ville ändå att en läkare skulle göra ett ultraljud eftersom jag inte känt just något på ett dygn. Läkaren som gjorde ultraljudet var supergulllig och gick igenom hela bebben. Lillan rörde sig hela tiden och tillslut gav hon också några ordentliga buffar som både jag och läkaren kände. Läkaren verkade uppskatta att få göra ett ultraljud eller så älskade han bara sitt jobb väldigt mycket, haha. Han var otroligt engagerad och man fick verkligen känslan av att han tyckte det var mysigt med en liten bebis där inne, man tänker ju att det är som vilken arbetsuppgift som helst för honom, men till och med C kommenterade hans engagemang efteråt. Otroligt tacksam för det varma bemötandet! Ultraljudet visade iallafall inget annat än en frisk liten bebis som verkade må prima, allt var perfekt. Vi fick dessutom ännu ett utlåtande om könet, och det var samma som förra gången. Nämligen en liten flicka. Om det stämmer får vi se i vinter!

Jag kände mig lite dum efteråt eftersom allt var perfekt och hon sparkade jättemycket inne på förlossningen, men skönt att slippa grubbla på det längre iallafall. Nu längtar vi tills vi åker dit igen, förhoppningsvis har vi en bebis med oss hem då! Men det får vänta till februari.. <3

Vecka 26

Kroppen: Nu har du gått igenom nästan två tredjedelar av graviditeten. Magen blir stor men än har den mycket kvar att växa. Du har sannolikt ont i ländryggen som en följd av din växande livmoder och försvagade ligament. När livmodern växer sträcks dina magmuskler och blir svagare, samtidigt kan det uppstå ett tryck på dina nerver. Utöver detta kommer din viktökning i sig gör att musklerna får arbeta hårdare än tidigare. Undvik tunga lyft för att inte utsätta ryggen mer än nödvändigt. (babyhjalp.se)

Bebisen: Barnet är cirka 35 centimeter långt och väger ungefär 800-900 gram. Det utvecklar sina lungor och tränar på att andas genom att dra in och ut fostervatten i lungorna. (1177)
Barnet bli med veckorna större, men fortfarande finns det gott om utrymme att utföra gymnastiska övningar inne i magen. Hörseln förbättras och barnet blir känsligare för ljud. Nu kan barnet höra både din och din partners röst.
Ögonen har fram tills nu varit stängda men börjar runt vecka 26 att öppnad. Under den stängda perioden har näthinnan utvecklas, detta betyder att barnet nu kan se vad som händer, även om sikten är begränsad. Ett tips om du vill känna sparkar kan nu vara att sätta en ficklampa mot magen, bli inte förvånad om barnet svarar genom att sparka.

Egna tankar från föregående vecka(or): Förra veckan blev det ingen uppdatering på bloggen, vecka 25 uteblev alltså här inne. Dock skiljer den sig inte mot denna vecka utan dom har varit rätt lika. Jag får ondare och ondare i ländryggen och det är svårt att sitta ner under längre perioder, det krävs inte så mycket för att den ska börja göra ont. Att sitta i soffan är nästan omöjligt vissa kvällar och längre bilresor får det att kännas som 1000 knivar i ryggen. Antar att det inte lär bli bättre heller.. Finns typ inget som hjälper förutom att lägga sig raklång på sängen en stund.

Sparkarna blir tydligare och tydligare samt fler och fler. Det är mer regel än undantag nu att C känner utanpå magen, oftast på kvällarna då hon rör på sig ordentligt. Vissa kvällar är dock väldigt lugna utan speciellt mycket sparkar.
Annars känner jag mig lite nere för tillfället. Allt som ska göras känns som stora projekt och jag skulle behöva fixa både vinterkläder till praktiken, ny bil, böcker till nästa kurs, schema inför praktiken.. Listan känns oändlig. Ska försöka rycka upp mig nu och skriva en lista på allt så jag ser svart på vitt vad som ska göras. 

 

Dejt night

Jisses så dålig jag varit på att blogga den senaste tiden. Helt tomt har det varit här inne! Dock känns det som om det varit lite fullt upp den senaste tiden och jag har dessutom glömt kameran hos mamma och pappa, vilket har gjort att även vecko-uppdateringarna halkat efter. Trist att det blir två veckor utan bilder i samlingen.. Eller denna vecka tog vi med mobilen med det blir såå dåligt.. Jaja, veckans graviduppdatering kommer iallafall upp här om en liten liten stund!

Annars har denna tid av frånvaro bestått utav att sälja vår bil samt leta en ny. Jag och pappa har varit ute på långa road-trips men utan resultat. Västerås, Kumla, Örebro, Eskilstuna, Uppsala.. Listan kan göras lång. Tacksam iallafall att vi får så mycket hjälp, annars vet jag inte vad vi köpt för bil haha.. Om vi ens köpt någon..

För övrigt har vintern kommit till Hudiksvall nu. Hoppas den är här för att stanna men förmodligen inte, snart är det väl slask och grått igen. Usch.. Jag och C livade iallafall upp tillvaron lite med att gå ut och käka igår kväll. Han var borta med laget hela dagen och vid 18.30 tog jag en taxi ner och mötte upp honom på Texas. Vi åt god mat och pratade lite innan vi köpte med oss godis hem och kikade på "svartsjön", hade hört så mycket om den serien så vi testade. Verkar hyfsat bra faktiskt, tråkigt att behöva vänta på nytt avsnitt varje torsdag bara.

Upp