ELIN SÖDERHOLM!

Vem faller vi för?

Det finns otroligt många teorier om vad som gör att vi dras till en speciell människa. Vissa menar att vi dras till vår motsats, andra tror vi faller för människor som är lik vår egna pappa. Vad tror ni? Jag vet faktiskt inte vad jag tror, men jag är rätt säker på att teorin där vi skulle dras till personer som är lik våra fäder inte stämmer. Tro mig, haha. C är så långt ifrån min pappa som det bara går, de är verkligen två helt olika personer. Jag vet faktiskt inte om jag kan komma på en enda likhet mellan dem, även om båda två såklart är helt fantastiska!

Nä, då tror jag hellre på att vi dras till personer som är vår egen motsats. Även om det inte heller rimmar helt i mina öron. Dock måste jag säga att det stämmer rätt bra in på mig och C. Vi är nog rätt olika, även om vi kan vara extremt lika också. Vi älskar båda att resa, att upptäcka nya platser och att spendera tid utanför Sveriges gränser. Vi är otroligt spontana av oss och en kväll i somras bestämde vi oss helt plötsligt för att åka till Tjeckien. Dagen efter lyfte planet. Vi har samma typ av humor och vi skrattar ofta tillsammans.

Dock finns det otroligt många saker där vi skiljer oss åt ordentligt, jag tänkte lista några av dem nedan.

Jag pratar om ALLT hela tiden. Oavsett om det är småsaker eller viktiga beslut.
C kan glömma bort att tala om allt ifrån att vi ska få besök till att någon i familjen är väldigt sjuk.

Jag är inte speciellt rädd för konflikter utan säger ofta vad jag tycker och tänker.
C orkar inte "bråka" som han säger. Han låter det hellre rinna ut i sanden. "Skitsamma, det löser sig" är hans livsmotto haha.

Jag vill ha det otroligt städat och fint hemma, annars kan jag inte slappna av.
C skulle kunna sova i totalt kaos. Att disken står i två dagar eller att lägenheten är stökig bekommer honom knappt. 

Jag har vuxit upp med skotrar, crosscyklar och i princip allt som har en motor. Att ta mopedkort var en självklarhet och jag har nog sammanlagt åkt moppe jorden runt, haha. Jag älskar fart och jag ångrar att jag inte blev rallyförare hehe.
C har som sagt inget intresse för detta. Gasar jag lite för mycket i bilen blir han smågrinig och han garvar åt att jag kört moppe, haha. En sommar försökte jag lära honom köra moped men hur det gick håller jag för mig själv.

Jag är hyfsat praktisk (om jag får säga det själv, haha). Köksbordet byggde jag som sagt själv och jag har alltid varit intresserad utav att lära mig nya saker. Det har jag nog fått efter pappa. Uppkommer det ett problem försöker jag lösa det.
C är helt tvärtom (förlåt älskling, haha). Går dammsugaren sönder ropar han på mig och försvinner internet här hemma så tittar han sig förvånat omkring. Jag tror dock att han kan mycket mer om han bara vill, problemet är att han inte bryr sig utan som vanligt tänker "det löser sig". Alltid är det någon som fixar problemet, haha.

 

Trots våra olikheter så passar vi nog ändå väldigt bra ihop. Vi kompletterar varandra med våra olikheter och han är den som behåller lugnet när jag stressar upp mig för saker och ting. Vore vi precis lika så skulle vi förmodligen aldrig kunna bo ihop, haha. Två Elin eller två Chrille under samma tak skulle nog inte sluta så bra. Det som är mina svagheter är hans styrkor och tvärtom.  Så kanske är det så att vi dras till människor som är vår motsats? Dock tror jag på en balans, är man FÖR olika kan det ju omöjligt fungera. Tänk att inte ha ett enda gemensamt intresse, vad skulle man då göra?

Vad tror ni, dras vi till vår motsats?

25 februari 2016 20:19 | Allt |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas