ELIN SÖDERHOLM!

Vecka 29

Kroppen: Fostret fortsätter att växa och de inre organen får det trängre. Fostrets sparkar kan ses utanpå magen, det är vanligt att gravida känner mycket sprakar. Vissa känner mer och vissa känner mindre. 
Från livmodern och ner mod ljumsken går det så kallade livmoderbanden. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan det göra ont och stråla ut mot ljumsken. Det brukar kallas ligamentsmärtor.
Det är vanligt med förvärkar, förvärkar är sammandragningar som gör ont. Ett bra sätt att slappna av och dämpa dem är att lägga sig och vila.

Bebisen: Fostret väger kring 1,2 kilogram och är ca 40 centimeter långt. Nu börjar det verkligen likna en liten bebis. Det är tillräckligt stort för att kunna sparka på revbenen och även slå mot urinblåsan på dig som är gravid. En del kan sparka så hårt att det ömmar på en viss punkt.

Egna tankar från föregående vecka: Jag känner mig som världens bittraste och surigaste människa. Är rädd att folk ska undvika mig och inte våga prata eller umgås med mig, haha. I veckan publicerade jag ett inlägg där jag fick nog på alla kommentarer jag ständigt får. Det är både tråkigt och tröttsamt att hela tiden få höra hur stor andra människor tycker jag är och hur DOM tycker att jag ser ut. Jag kämpar med att älska min kropp och tycka jag ser "normal" ut, men det är inte lätt när man hela tiden jobbar i motvind. Nästa gång någon kommenterar min kropp på ett korkat sätt finns det två alternativ, antingen börjar jag grina eller delar jag ut en utskällning. Jag vet faktiskt inte vilket alternativ det kommer bli, båda känns väldigt nära. 

Annars känner jag lillan mer och mer nu, även om sparkarna inte är lika tydliga som föregående veckor utan med rörelser som händer hela tiden nästan. Jag känner på flera ställen samtidigt och ibland gungar hela magen. Någon som är jobbigt är dock ryggvärken som blir värre och värre, det ska bli skönt när praktiken är över och jag inte har så långa dagar. Även om jag kan sitta ner på jobbet så skulle jag nog behöva lägga mig ner en stund varje dag. Men snart så, bara 9 dagar kvar nu tror jag, sen är det plugg som gäller igen.

Jag funderar också mer och mer på hur jag ska göra med studierna. Just nu är jag så trött att jag skulle vilja göra ett uppehåll när bebelino är här, bara för att kunna ta det lugnt och inte ha några måsten. Bara ha en liten bebbe att tänka på. Det som gör att jag vill fortsätta är min fina klass och min studiegrupp. Jag har funnit en väldigt fin vän och det vore otroligt trist att inte få fortsätta vägen mot förskollärare med henne. SÅ svårt... 

 

Avslutningsvis vill jag bara skicka lite kramar till alla i min närhet, jag är SÅ tacksam över alla fina människor vi har omkring oss. Alltifrån familj, farföräldrar, morföräldrar, fastrar, kusiner, vänner.. ja alla. Jag är så glad över att ni finns och kommer göra allt för att vår dotter ska få ha er i sitt liv också. 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas