ELIN SÖDERHOLM!

Från dödslängtan till livslängtan

Så, då var min arbetsträning slut och på måndag är jag inte längre sjukskriven. Dessa månader på Sörängs förskola har varit helt underbara, jag har träffat så fantastiska människor och fått äran att arbeta med världens härligaste barn. I cirka 3 månader har det varit min vardag och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kommer sakna det, för det kommer jag göra enormt mycket. Som tur är ska jag dit igen på tisdag, då ska jag arbeta mitt första pass sedan maj 2015. Det ska bli såå roligt!

Att arbetsträna var verkligen perfekt för mig, jag fick prova mina vingar och samtidigt se att jag kan arbeta och att det till och med kan vara roligt. Jag längtade tillbaka efter varje avslutat pass. Med arbetsträning menas att du går utöver personalen, du räknas alltså inte som en resurs utan är enbart där utöver den personal som arbetar där. Du börjar på en låg nivå (Jag började med 6h/veckan) och utökar sedan tiden allteftersom tiden går, tanken är precis som det låter, att träna på att arbeta med allt vad det innebär.

Har man som jag varit sjuk i en depression med ångest är det ofta en utmaning att bara ta sig till ett arbete. Att kliva upp på morgonen, ha tider att passa och umgås med människor på dagarna är ett otroligt stort steg. I början var det inte arbetet som var "fokus" för mig utan det var grejen att faktiskt ta sig dit, att ha något inbokat. Jag började att "arbeta" tisdag och onsdag mellan 9-12, vilket gjorde mig otroligt trött. När klockan var 11.30 kändes det som om jag varit där mellan klockan 7-16, även om det var väldigt roligt och jag trivdes superbra.

Allteftersom tiden gick utökade vi tiden och tillslut var jag där måndag-onsdag, 8.15 - 15.30. Sista veckorna glömde jag till och med bort tiden och stannade ofta kvar lite längre på eftermiddagen, vilket såklart var ett superbra tecken på att det gick fantastiskt bra! Jag har trivts som fisken i vattnet genom hela arbetsträningen och jag är SÅ himla tacksam över att jag fick vara på Sörängs förskola under dessa veckor, personalen, barnen och omgivningarna är underbara. Att jag sedan gått där själv i mina yngre dagar gjorde det hela ännu roligare. Så TACK till världens bästa gäng på Sörängs skola, ni har gjort min arbetsträning till den bästa tänkbara och ni har visat mig att det kan vara roligt att jobba. <3 Det är som sagt med sorg i hjärtat jag tackar för denna tiden och jag hoppas innerligt att jag får någon vikarie-dag om det fattas folk någon gång, det vore otroligt roligt.

Nu blickar jag framåt och ska försöka få ihop en vardag med jobb, lön och ansvar. Det är otroligt nervöst samtidigt som jag är rörande glad över att ha tagit mig igenom denna tuffa period som egentligen pågått i flera år. Jag är lyckligare än på länge och är otroligt taggad på livet med allt vad det kommer innebära. Att gå från att vilja dö till att vilja leva för all framtid kallar jag resa. Stort tack till alla fantastiska människor som hjälpt mig genom detta, både nära och kära men också min läkare och psykoterapeut. Jag har en bit kvar tills jag är fullt återställd, men jag känner mig redan som en vinnare.

21 april 2016 14:45 | Allt |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas